Valtider

Om femton minuter är det den åttonde april.
Antagningen till höstens studier stänger den femtonde.
En vecka...

Jag virrar fram och tillbaka.
Vet inte vad jag vill, vet vad jag inte vill, men vet inte tillräckligt mycket vad jag inte vill för att det ska leda till att jag vet vad jag vill, does it make any sense?
Jag är 20, fyller 21. Jag velar mellan att känna:
- Hjälp, jag måste börja plugga nu! Det är snart kört, ska jag gå en femårig utbildning så kommer jag aldrig bli klar
- Det finns all tid i världen. Det finns ingen som helst mening med att stressa, sa det ordnar sig..

Det smartaste är väl att hålla sig någonstans i mitten. Om man vill plugga på universitet så finns kanske inte riktigt all tid i världen, men måste man plugga på universitetet? Egentligen inte va?

Men okej, säg att jag vill plugga på universitetet. Det finns så mycket som skrämmer. Först; Studielån känns jätteobehagligt. Efter denna terminen har jag 12000 i skuld, kanske ingen enorm summa men samtidigt vet jag ju att den kommer växa. Å andra sidan är det en investering i mig själv som jag borde vara värd.
Sen; Rädslan att misslyckas. Vet inte vad jag kan, vad jag är kapabel till, vad jag kan klara av. Det här är så fånigt. Det är verkligen inte farligt att misslyckas. Man bör kanske inte ens säga misslyckas. Det enda som kan hända är att man upptäcker att det här inte var något för en. Vad man än gör, vad man än satsar på, så kommer man utvecklas som person och komma närmare vad man förhoppningsvis vill göra. Lära känna sig själv bättre, hur ska man annars göra det?

Jag var en hårsmån från att få IG i Latin A när jag gick i tvåan på gymnasiet. Latin A, troligtvis den mest meningslösa och tråkiga kurs jag läst. Det insåg jag när jag läste den, jag slutade plugga, led genom lektionerna och på sista provet skrev jag drygt 20 poäng från G gränsen. Fick ett motvilligt G i betyg.
Jag borde bara ha hoppat av den dumma kursen. Fick ut så lite av det. Men för mig kändes det nästan som ett större misslyckande att hoppa av än att få IG, kan inte förklara varför.

Hela min gymnasieperiod såg lite ut som den kursen. Jag läste samhäll. Visste inte alls vad jag skulle välja, upptäckte ganska snart att jag inte hade något större intresse av ämnena. Så feg när jag inte vågade hoppa av och börja något annat. Ibland blir jag så trött.

Jag vill tro att jag utvecklas. Att om jag till hösten påbörjar något som inte känns rätt att jag hoppar av. Nu hänger ju så mycket mer på det.

Jag är fortfarande feg och i kombination med halvtaskig självkänsla är trist.
Suck.


Oj oj va långt det blev.
To be continued...

The rain in Spain stays mainly in the plain..

Gissa vad jag läser till nästa literature seminar; om inte Pygmalion by George Shaw.
Detta är alltså manuset som ligger till grund för musikalen My Fair Lady, har sett filmen från 1964 tidigare samt sett den live (dock på svenska). Annorlunda att läsa manuset men intressant att se skillnader. Nu ska det ju tilläggas att det var ett tag sen jag såg den. Den är inte så tjock åtminstone, vilket är bra eftersom vi ska redovisa Willy Russels Educating Rita samma tillfälle (på måndag).

Idag är jag åtminstone klar med the Accidental Tourist (av Anne Tyler), ja förutsatt att jag blev godkänd då men det vill jag ju hoppas på. Gillar inte muntliga redovisningar. Får ofta, eller åtminstone för ofta enligt min smak, mest black out. Inte för att jag egentligen tycker det är jobbigt att prata inför andra människor men det känns lite obekvämt och mindervärdeskomplex är kanske en bra beskrivning av känslan som växer fram. Hur kan alla andra ha så bra saker att säga? Jag vill inte säga att det jag framför är värdelöst men det känns ofta som att jag inte riktigt förmedlar vad jag vill, kan ju hända att jag inbillar mig dock.

Annars kan jag rapportera att jag har träningsvärk efter gårdagens freepower pass, så idag blir det vilodag. Imorn ska jag nog prova på något nytt igen. Jag kan även rapportera att det regnade när jag cyklade till universitetet. Var helt plaskeblöt, är det så det ska vara nu? Hu. Kan det inte regna när jag inte behöver gå ut?

Jag är förresten jättehungrig. Ska kanske ta tag i det och sen återvända till mina böcker. Låter som en ganska klok idé (:

Ensam hemma och heelt slut

Det är faktiskt inte så farligt att vara ensam när man bor i lägenhet, eller ja om jag tänker efter beror det kanske mer på storlek och utformning. Tyckte ofta det var lite jobbigt trots att det var skönt att vara ensam i någon av föräldrarnas hus. Har så mycket obehagliga fantasier och känner mig närmast paranoid, ska inte ens börja.

Här känns det lugnt. Känner visserligen på ytterdörren varje gång jag går förbi, men mest på reflex. Uppskattar vår tvåa utan läskiga ställen. Uppskattar att bo på tredje våningen, oddsen för att se någon som tittar in genom ens fönster är ganska liten (fast om det mot all förmodan hade hänt hade jag ju troligtvis dött, ehm).

Pojkvännen kommer först imorn, hemskans tråkigt. Sånt är livet dock. Jag åkte hit idag igen, spenderade 4 h på en buss, kul? Definitions fråga. Läste nästan halva the Color Purple som vi ska läsa. Lämnar ingen kommentar om den än.

Händelselöst inlägg va? Har ingen hög ambition. Har varit och tränat, blev inte box utan step. Varnog tur för dog bara av det. Imorn provar vi free power, spännande värre! Längsta dagen hittills, 13-17, det säger något om hur mycket tid jag har i skolan va?

Har inte ens sovit 4h senaste natten, kanske dags för sömn?
Avslutar med ett kort på söta kissen som tyvärr bor hemma hos morsan istället för hos mig, men jag tror hon uppskattar en villa framför en tvåa, och att hon kan gå ut givetvis. Det gör dock inte att jag saknar henne mindre.

Sömn...

Hemma i sköna gröna G

Grönt är väl en rejäl överdrift. Allt tycks jämngrått, lite regn och allmänt urkigt väder.

Befinner mig för närvarande i G, i mitt rum hemma hos morsan. Känns konstigt. Det är fortfarande mitt rum men ändå inte. Har kvar massa saker men det är inte samma sak. Ska bli skönt att åka hem imorn även om det varit väldigt bra att vara här. Svårt det där med hem, det är ju hem åt bägge hållen. Kommer över påsken igen.

Har hunnit träffa de flesta jag velat, inte riktigt alla men man kan inte få allt. Också konstig grej med att flytta, byta stad. Byta människor och sen komma tillbaka, samma sak fast ändå inte.

Känner mig ofokuserad, blir lite less på det. Skyller på vädret.

Det är morgon...

& jag är hyfsat trött. Får skjuts till universitetet idag eftersom pappa är här. Kör på kjol just eftersom jag inte behöver cykla. Efter nästan tre månaders nästan bara jeans känns det opraktiskt, men skönt & lite vårigt. Nej nu ska jag koka gröt, mjölken är visst slut. Dags att dra igång. Ser ut att bli en fin dag åtminstone!

Mjölk & gratis pressbyrån bulle

Jag typ dog av träningspasset (box), så jäkla gött!
Men min hjärna är mos & att förstå sig på engelska verb går sådär, jaja, världen går inte under.

Skulle köpa mjölk på vägen hem efter passet. Knallade in på pressbyrån som skulle stänga två minuter senare, köpte min liter mellanmjölk (frukosten är räddad), så när jag är på väg ut frågor hon i kassan om jag vill ha några bullar. De skulle ändå slängas när hon stängde. JAA. Precis vad jag ville höra. Både jag & Ulrika, som varit med & tränat, fick några var.
Sen cyklade vi nöjt hem. Fint avslut

Sol & balkong uppskattas

En kort stunds pluggande ute piggar upp lite. Termometern visar 9.3 grader, solen ligger på. Mössa, solglasögon, pojkvännens skor och en filt är precis lagom, inte dumt, inte dumt.

Bönorna gick lite sönder, får kanske koka lite varsammare nästa gång. Skönt att ha det gjort ändå. Massor med påsar med bönor i frysen, får se vad det blir med dem.
Några ska transformeras till bönbiffar någon dag.